Bibblan here we are all the time
Hur härligt som helst var det att vara och träna igår men jag orkade inte med att ta i allt vad jag kunde. Jag brukar ju alltid börja svettas som en gris när jag är och tränar. Men den senaste tiden har jag mest av allt frusit, så jag funderar om jag verkligen har varit i någon down fas eller om jag har varit lite sjuk för att jag inte har orkat.
När jag var på väg hem från träningen så såg jag hur SmurF kom körande över bron, han såg verkligen ut att ha haft bråttom.
När jag kom och gick vid lampaffärn vet inte riktigt om den heter Holmströms men där träffade jag på Henke så vi stod och surrade på liten halvtimme.
När jag kom hem blev jag tvungen att plåstra om mina blåsor som jag har fått på mina fötter av mina löpardojjor. Jag kan inte förstå att jag får skoskav av dem eftersom jag hade dem förra året och är ju ingådda. Eller är det så att mina fötter inte är så tåliga?? Sen tog jag en välförtjänt promenad och det var ju hur härligt som helst. Det var nästan ljust hela sträckan som jag traskade. Jag hann med att fundera en massa och rensa min hjärna lite.
Tittade lite på one tree hill igår också det var ju världens sötaste avsnitt.
Sen så har vi fått kontakt med handledaren som vi skulle ha haft. Vi kontaktade henne och hon kunde hjälpa oss rätt mycket. Frida ringde henne och hon svarade faktiskt direkt, vi hade provat ringa henne tidigare och kände oss lite desperata eftersom hon inte svarat tidigare och trodde inte att hon skulle göra det nu heller. Vi bestämde att vi skulle åka upp och träffa henne,det är klart att det kändes lite motigt så där i början. Men vi vill ju för allt i världen bli godkända med denna uppsats. Men nu när vi fått lite hjälp kanske det ska gå lättare. Vi känner en oerhörd stress över att vi inte har blivit godkända med frågorna. Känns som att när dessa är gjorda så kanske det är lättare att fortsätta och komma på rätt köl igen. Både jag och Frida kände ju oss misslyckade och började fundera på om det var fel på oss men nu så här i efterhand då vi snackat med handledaren så känns allt lite mer klart. Men vi ska inte säga hej innan vi har kommit över ån. Till veckan hoppas vi att vi ska kunna gå ut och kunna göra våra intervjuer. De kommer att kännas lite pirrigt att gå ut och göra intervjuerna men efter det kommer det att bli bra säkert.
P.s jag vägde mig i morse och har tappat 2 kilo :D
Puss å kram på er allihopa!
När jag var på väg hem från träningen så såg jag hur SmurF kom körande över bron, han såg verkligen ut att ha haft bråttom.
När jag kom och gick vid lampaffärn vet inte riktigt om den heter Holmströms men där träffade jag på Henke så vi stod och surrade på liten halvtimme.
När jag kom hem blev jag tvungen att plåstra om mina blåsor som jag har fått på mina fötter av mina löpardojjor. Jag kan inte förstå att jag får skoskav av dem eftersom jag hade dem förra året och är ju ingådda. Eller är det så att mina fötter inte är så tåliga?? Sen tog jag en välförtjänt promenad och det var ju hur härligt som helst. Det var nästan ljust hela sträckan som jag traskade. Jag hann med att fundera en massa och rensa min hjärna lite.
Tittade lite på one tree hill igår också det var ju världens sötaste avsnitt.
Sen så har vi fått kontakt med handledaren som vi skulle ha haft. Vi kontaktade henne och hon kunde hjälpa oss rätt mycket. Frida ringde henne och hon svarade faktiskt direkt, vi hade provat ringa henne tidigare och kände oss lite desperata eftersom hon inte svarat tidigare och trodde inte att hon skulle göra det nu heller. Vi bestämde att vi skulle åka upp och träffa henne,det är klart att det kändes lite motigt så där i början. Men vi vill ju för allt i världen bli godkända med denna uppsats. Men nu när vi fått lite hjälp kanske det ska gå lättare. Vi känner en oerhörd stress över att vi inte har blivit godkända med frågorna. Känns som att när dessa är gjorda så kanske det är lättare att fortsätta och komma på rätt köl igen. Både jag och Frida kände ju oss misslyckade och började fundera på om det var fel på oss men nu så här i efterhand då vi snackat med handledaren så känns allt lite mer klart. Men vi ska inte säga hej innan vi har kommit över ån. Till veckan hoppas vi att vi ska kunna gå ut och kunna göra våra intervjuer. De kommer att kännas lite pirrigt att gå ut och göra intervjuerna men efter det kommer det att bli bra säkert.
P.s jag vägde mig i morse och har tappat 2 kilo :D
Puss å kram på er allihopa!
Kommentarer
Trackback
